Tarsaltunnelsyndrom motsvarar komprimering av nerven som passerar genom fotens fotled och sulan, vilket resulterar i smärta, en brännande känsla och stickningar i fotleden och foten som försämras när man går, men som förbättras i vila.
Detta syndrom inträffar vanligtvis till följd av en viss situation som orsakar komprimering av strukturerna belägna i tarsaltunneln, till exempel sprickor eller sprains eller som ett resultat av sjukdomar som diabetes, reumatoid artrit och gikt, till exempel.
Om symptom på tarsaltunnelsyndromet uppfattas är det viktigt att gå till ortopeden för att göra tester för att möjliggöra diagnos av detta syndrom och således kan behandlingen, som vanligtvis innebär fysioterapi, indikeras.
Huvudsakliga symtom
Det huvudsakliga symptomet på tarsaltunnelsyndromet är smärta i vristen som kan stråla till fotsålarna och i vissa fall även tår, förutom stickningar, domningar, svullnad och svårigheter att gå. Symtomen förvärras när du går, springer eller när du bär vissa skor, men lindring av symtom uppstår när du är i vila.
I svårare fall, som är när nervkomprimering inte identifieras och behandlas, är det möjligt att smärtan kvarstår även under vila.
Orsaker till Tarsal tunnelsyndrom
Tarsaltunnelsyndrom uppstår som en följd av situationer som leder till komprimering av skenbenen, varav de främsta orsakerna är:
- Vävfrakturer och sprains; Sjukdomar som kan orsaka inflammation och svullnad i lederna, såsom reumatoid artrit, diabetes och gikt, till exempel; Som ett resultat av hjärta- eller njursvikt; Användning av olämpliga skor; Dålig fotställning, det vill säga när vrister är mycket lutande inåt, närvaro av cyster eller åderbråck på platsen, eftersom det leder till komprimering av lokala strukturer.
Om det märks några symtom på tarsaltunnelsyndrom rekommenderas det att gå till ortopeden för att utföra test för att komplettera diagnosen och därmed kan behandlingen påbörjas. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera fötterna och genomföra ett nervledningstest, där läkaren kontrollerar om nervinformationen överförs korrekt av den förment komprimerade nerven. Således tillåter undersökning av nervledning inte bara att avsluta diagnosen, utan också att indikera omfattningen av lesionen.
Hur är behandlingen
Behandlingen syftar till att dekomprimera nerven och därmed lindra symtomen. Ortopeden kan sålunda rekommendera att mobilisera platsen för att minska platsen och användningen av antiinflammatoriska läkemedel för att lindra symtomen och påskynda återhämtningsprocessen.
Dessutom rekommenderas det att minska frekvensen och intensiteten för fysiska aktiviteter, tills symtomen förbättras och att bära lämpliga skor så att det inte finns någon ökning av trycket i området och följaktligen förvärras syndromet.
I vissa fall kan ortopeden rekommendera fysioterapisessioner, som kan göras med stretchövningar eller ultraljudsbehandlingar, för att dekomprimera området och förbättra symtomen. I de allvarligaste fallen, där behandling med läkemedel och fysioterapi inte räcker, kan det behövas kirurgi för att dekomprimera området.
